Biografteatern Scalas historia

BIOGRAFEN SCALA i Ystad är något så exklusivt som Sveriges äldsta bevarade för ändamålet byggda biograf. Dessutom har den en sensationellt välbevarad interiör från stumfilmens och biografens pionjärtid, trots att salongen delvis byggts ut.

Scalas förhistoria går, om man så vill, ända tillbaka till år 1899. Här finns således en viss tradition ända från 1800-talet och in i nästnästa sekel. 

Den 15 januari 1899 visade hovfotografen C.J. Roikjer från Malmö film för allra första gången i Ystad. Föreställningen ägde rum i Godtemplarhusets sal vid Bangatan. I början av 1900-talet användes denna sal även av andra ambulerande filmförevisare. Den 7 september 1905 öppnades Ystads Biograf-Teater här. Det är inte helt klarlagt vem som stod bakom, men vissa tecken tyder på att bildhuggaren och möbelsnickaren Albert Appelgren var inblandad. Denna bio tycks dock ha lagts ner efter några månader. 

Vi vet emellertid med säkerhet att hemkommen från Amerika öppnade Albert Appelgren i den Wedbergska fastigheten Ystads Biografteater — den andra bion i Ystad med detta namn, ibland kallad Biografteatern vid Stortorget. Detta ägde rum den 26 februari 1906. Så småningom blev Albert Appelgren med sin skånska biokedja legendarisk som biografägare. Under perioden 1907-12 drev han även ambulerande verksamhet. Han var också en av grundarna av Sveriges Biografägareförbund 1915. I Ystad var han dessutom känd som trollkonstnär, inte minst i samband med bioföreställningarna. Det finns vissa tecken — om än vaga — som tyder pả att han också producerade film.

Målarmästaren Jöns Cederholm var en av de ambulerande filmförevisare som inhyste sina föreställningar i Godtemplarhusets sal. Jöns Cederholm är också, tillsammans med sin bror Anders, känd som uppfinnare av den första svenska ångbilen. Den drevs på fotogen, provkördes första gången 1892 och finns nu i Ystads Museers samlingar. Den I maj 1907 blev visningsverksamheten bofast, och han döpte bion till Scala. Här visades reklam från stadens butiker i form av skioptikonbilder i pauserna — en tidig föregångare till reklamfilm på bio.

Efter en tids annonskrig mellan de båda biograferna fann Appelgren och Cederholm att samarbete var mer givande än konkurrens. Kompanjonskapet inleddes med att Scalahuset, en jugendbyggnad i fyra våningar, byggdes i hörnet av Stora Östergatan och Bästebrorsgränd. Arkitekter lär ha varit August Ewe och Carl Melin i Malmö, men byggnadsritningarna är bara signerade Henrik Nilsson, stadsarkitekt i Ystad. Invigningen av Biografteatern Scala ägde rum den 14 september 1910. Appelgren var biografägare, det vill säga den som drev biografrörelsen, och Cederholm var fastighetsägare. I Sverige hade bara ett fåtal biografer nybyggts tidigare; filmtillgången var nämligen mycket begränsad, och någon inhemsk filmproduktion av betydelse hade ännu inte kommit igång. Denna ändamålsenligt byggda bio var därför en ganska djärv satsning. 

Biljetterna kostade från 25 till 50 öre. Premiärprogrammet bestod av fem kortfilmer. 

Scalas biosalong var de första femton åren kortare än idag — bara sex meter bred och tolv meter lång. Stolsfältet hade mittgång enligt tidens sed, och bänkraderna bestod av uppfällbara trästolar. Totalt fanns ungefär 150 platser. 

Scalas inredning och utsmyckning var påkostad. Salongsväggarna kläddes med praktfulla paneler i stuck som förgyllts, i trä som ådrats i guldockra och mörkgrön marmorering nedtill. Väggfälten dekorerades med landskapsmotiv. Kanske stod målarmästare Cederholm själv för både stuckarbeten och dekormaleri, välbevarat än idag. Vi vet att han konstruerade den gasmotor som gav elektricitet till biografen — Ystads elverk stod färdigt först 1912. Scala erbjöd således ännu en exklusiv attraktion: elektrisk belysning. Därför hängde glödlamporna nakna i salongstaket; de skulle inte döljas av skärmar. Utmed sidoväggarna fanns dessutom röda och gröna lampor.

Längst fram var filmduken målad direkt på kortväggen, som brukligt var under stumfilmstiden. Ridå fanns inte på Scala; det var inte vanligt att biografer hade rida i detta tidiga skede. Pianot stod uppställt rakt under filmduken, och på båda sidor om denna hängde eleganta speglar med springvattenfontäner, som sattes igång under mellanakterna — alltsammans rekonstruerat idag.

Ovanför dessa arrangemang fanns solfjäderformade dekorationer i regnbågens alla färger. Dessutom flankerades filmduken av två ståtliga palmer i var sin kruka, åtminstone vid invigningen.

Scala var en extravagant bio vars like aldrig tidigare skådats, och Ystadspubliken var hänförd.

Under årens lopp blev det alltmer populärt att gå på bio, och Scalabiografen blev till slut för trång. Redan 1917 fanns planer på att bygga en balkong i salongen, detta blev dock inte av. Men 1925 byggde man om pả ett annat vis. Salongen förlängdes framtill och breddades på den främre, högra sidan. Eftersom stora delar av de ursprungliga salongsväggarna bevarades, kompletterades de tillbyggda väggarna med stuckpaneler av 1910 års snitt. Detta förfarande är mycket ovanligt; biografer som byggts om har oftast försetts med den allra nyaste och trendigaste inredningen. En ny filmduk målades på den nya kortväggen, och de omgivande dekorationerna flyttades också dit. I taket hängdes ljuskronor.